Förkylt

Usch, Jag är förkyld – det är något av det värsta jag vet eftersom det förutom att det fördärvar aptiten också tar bort de mesta av smaken.

Jag brukar känna av det som att det rosslar i halsen dag ett, nästa dag börjar smaken försvinna och då äter jag saker som smakar mycket, celleri, chilipeppar och sånt. Dag 3 brukar smaken vara i princip borta och då äter jag saker med trevlig struktur och sånt jag vet jag brukar tycka om och sitter och inbillar mig att jag känner smak fast det nog mest är fantomsmärtor och goda minnen av tidigare måltider. Dag 4:a – tycker jag att ingenting spelar någon roll och brukar äta gamla saker i kylskåpet – det smakar ju igenting och jag är redan sjuk. Det har i alla fall den fördelen att man blir av med sådant man varit för snål eller lat för att kasta.

Det finns tydligen ett gammalt kinesiskt ordspråk som lyder ungefär: ”För mig är lycka kopplat till matsmältning.” och jag vet inte om det är avsaknaden av smak och aptit, det här med att inte ha lust att äta utan att ungefär var 4:de timme peta i sig något för att man måste och börjar känna sig lite hungrig är verkligen inte alls roligt. Det är bara att göra det bästa av det och vänta tills det vänder. Idag blev det en kanna te och 2 knäckemackor med äggfri majonäs, tunt skivad tomat, hackad färsk chili och lite grovt limesalt, Det går inte att vara allt för gnällig då, även om det mest är struktur och hetta som är behållningen. Jag har ett mellanmål med glass inplannerat, det är kallt och mjukt i alla fall – men det får bli längre fram när febern släpper, just nu är det redan för kallt i kroppen.

Nu ska jag passa på att ynka mig, tupplura, se på film och ta varma bad – man får göra så gott man kan 😉

Köttfri måndag

Köttfri måndag? Jag är emot.

Ska jag utveckla det något? Jag tror inte på tvång och det är lite den känslan jag får av det, risken blir ju också att om man tvingar in en köttfri dag borde man i förlängningen kunna förvänta sig att någon tvingar till sig en köttdag och det vill jag inte vara med om.

De skolor jag har hört något om (inte särskillt många för jag har inte försökt lyssna) verkar redan servera ett vegetariskt alternativ var dag. Gott så kan jag tycka, man borde fokusera på och lägga krut på att göra goda näringsriktiga vegetariska/veganska alternativ och se till så att de finns på de ställen de behövs och alla dagar. Bättre det än att tvinga folk som vill äta kött att inte få göra det – det hjälper inte någon.

Och ska man lyssna på goda råd från socialstyrelsen borde vi äta 6-8 skivor (sockrat) bröd om dagen, jag är glad om jag slipper det rådet och jag vill inte att de lägger sig i vad min kost borde innehålla, de har redan diskvalificerat sig i min bok. Och visst man ser ibland att de har ändrat på sina råd men innan de förespråkar en rent vegansk kost kommer jag inte att lyssna på dem.

Det finns så många bra anledningar till att ha en köttfri dag, erbjud vettiga alternativ så att folk får poletten att trilla ner för egen maskin så kommer det inte att räcka med måndagar.

(Hälsa, miljö och ekonomi för er som behöver mer än djurens väl som skäl).

Normen

”What you are now, we once were; what we are now, you shall be.”

Cappuccinimunkarna i Italien som tydligen har kaffefärgade kåpor, begraver sina döda och när de har legat länge nog gräver de upp dem igen och tillverkar utsmyckningar av deras ben. När man besöker deras kapell går man genom dunkla rum som är klädda med skelettdelar, knotor och skallar. Det är ganska dämpad stämning på ett sånt ställe, när man kommer längst in sitter det en plakett på väggen med inskriptionen: ”Vad du är, har vi varit, vad vi är nu ska du bli.” Sen vänder man och går ut mot ljuset igen.

När jag blev vegan var jag så helt inställd på att det var en fas och något som kunde vara roligt att prova på för att kunna bjuda andra på bättre mat i framtiden. Det är så väsensskillt (häpp!) att inte äta kött att jag inte ens kunde tänka mig att det var något jag skulle fortsätta med och jag märker det på folk jag diskuterar veganism med på internet (när jag matar troll). När jag sedan pratar med (övertygade) veganer har de på något sätt lämnat den tankelådan bakom sig och ser det istället som helt självklart att inte äta djur.

Det är förbaskat otäckt och frustrerande, för jag har tydliga minnen av hur mitt liv var innan jag blev vegan, jag har tydliga minnen av mitt nuvarande liv som vegan. Men jag kan inte för mitt liv komma på/ihåg vad det var som klickade i huvudet och fick mig att bli vegan, Jag tror hemligheten med att göra fler människor till veganer ligger i att hitta det ”klicket” och formulera det så att folk kan ta det till sig.

Om att få välja

Tänk om man vackert hade kunnat låta texten flöda runt bilden jag klipper in här, och kanske få inleda med en stor vacker anfang först. Visar sig vid en snabbsöking lite vid sidan om att det finns fler som vill ha anfanger i WordPress och har löst det på lite olika sätt men det är mer jobb än jag kräver nu – sätter det på att-göra-listan (en av punkterna är att skriva ner den). Till bilden, jag var i Malmö idag och gick från Lush till dit jag skulle och vek av en gata tidigare i hopp om att få se något nytt.

streetart_scaledRätt bra utdelning på den va? och via Instagram lärde jag mig att artisten heter Phlegm.

Malmö, Parkerna stad och falafelland har också (minst) 2 bra cigarrbutiker, mitt älskade Lush och ett riktigt bra utbud av veganska resturangalternativ. Det kan jag bli lite avundsjuk på – jag åt ute ganska ofta tidigare men det tappar lite av charmen när man går till ett vanligt ställe och det på menyn (med lite tur) finns ett vegetariskt alternativ – det vill till att det är, först och främst veganskt – för att jag ens ska överväga det – och sen råkar vara det jag är sugen på. Ännu värre är det när man inte känner att man kan lita på att det faktiskt är veganskt. Tanken slog mig aldrig på tiden som köttis men nu kan jag på fullt allvar noja för att de lovar mig veganskt vid bordet men att kocken t ex steker i smör som han brukar. Därför är det skönt att gå till ett ställe som man vet är veganskt, det gör det mycket enklare att koppla av. De har också den fördelen att man kan välja något av olika alternativ man råkar vara sugen på. Det kan låta självklart men föreställ dig hur roligt det skulle vara att gå till en resturang och be om mat och det bara finns ett alternativ. Får mig att tänka på ölreklamen mot stor stark ”Du beställer väl inte in bara mat” – jo, som vegan gör man det förvånansvärt ofta när man är ute med köttisar. Jag var inne på det redan med snabbmaten – tack och lov är ju falafen mångfaceterad men ibland är det inte falafel man vill ha.

Det blir inte bättre av att man får värdelösa förslag som ”Äter du kyckling?” – är den gjord av djur? Jag äter nämligen inte mat som är gjord av (eller klämd ur) djur så det betyder att Nej, jag kan inte ta omeletten heller. ”Men om du är ensam på en öde ö och måste äta kycklingen för att överleva, då skulle du väl sluta vara vegan?”. Om jag var ensam på en öde ö skulle där väl inte finnas någon kyckling, då vore den inte öde och vad är mest sannolikt om jag är så matt att jag håller på att dö av svält att jag väljer att plocka några bär eller att jag börjar springa efter kycklingar? ”Men där finns inga bär….”, nähä och vad äter kycklingen? Om vi bara hittar på förutsättningarna för vad jag äter vill jag vara med och bestämma.

(jag får i mig mitt protein när jag äter skalade hampa frön till frukost – det vet ni redan, fråga inte och förresten hur ofta stöter man på någon som inte får i sig tillräckligt med protein? man måste sluta äta helt och hållet för att inte få sig protein)

Alltså äter jag inte ute fullt lika ofta nu för tiden och vet ni vad? Det gör inte så mycket. Livet har blivit mycket bättre av att vara vegan att det lätt är värt att inte kunna äta ute så ofta.

Ps. Coolt, jag kunde få texten att vackert flöda runt bilden men jag är inte längre säker på att bilden syns, win some, lose some…

matlagningstv

Jag har använt kvällen till att sitta i sängen och titta på de 3 första avsnitten av Sveriges Mästerkock på tv4 play. Det följer ganska mycket samma mall som det har gjort de 4:a tidigare åren. Jag sökte som deltagare på tiden när jag var köttis, jag åkte till sundspärlan i Helsingborg och presenterade en kall rätt (gubbröra) för produktionsteamet. Jag tror min samlade tv-tid kom upp i si så där 4:a sekunder och jag kom inte ens i närheten av att träffa tv-juryn, jag, min mat och persolighet var utdömd på 20 sekunder – jag är inte bra tv, helt enkelt – eller jag var inte bra tv då och jag tror inte jag har blivit bättre tv på sistone. Nu lockar det inte längre, hur skulle det se ut, en motsträvig vegan som inte vill hantera deras kött. Jag kunde ju servera en soja-hjort ytterfile till Mannerström – det kanske hade varit bra tv?

Efter det slog jag över till svt flow och såg Niklas mat, det är tydligen skillnad för det tycker jag är bra tv. Kanske att man rent av kan härleda skillnaderna till public service? Niklas är insprierande, motiverande och förbaskat småputtrigt bra tv, man känner att man gärna hade hängt med honom och snackat om mat, kanske lagat något ihop och gett honom olika heta saker och frågat ”Tycker du att det här är starkt?”.

Får man titta på och ha nöje av kött tv som vegan? är det okej om jag får idéer och hänförs av råvaruutbudet av grönsaker i Paris men måste jag bli lite miltant när de köper in hela duvor med alla inälvorna kvar? Flådda men med sina duninga små huvuden kvar.

Jag tror det hade varit hyckleri om jag bara förfasades, jag åt kött i 40 år och det finns inga bra (än så länge) veganska tv-program. Frågan är väl snarare, vad kan jag göra för att hjälpa till så att vi får mer vego-tv. Jag kan tycka att det är lite som i övergångstiden när man är helt ny vegan och man har kvar sin gamla skinnskor – ingen blir gladare av att jag kastar dem. Köper jag nya skor så blir de ju så klart djurfria veganskor (från t ex Green Laces – som hjälpt mig hitta fina skor till mina monsterfötter). Jag fick en skinnsoffa för väldigt många år sedan när jag flyttade in, en kompis hade den över efter sin far som precis hade gått bort och ville inte kasta den (och jag var inte vegan på den tiden) och behövde en soffa. Jag har inga planer på att byta den, jag behöver ingen ny soffa men jag tror att om jag skulle flytta så tar jag nog inte med den. Fram tills dess får den stå kvar, så jag är vegan med skinnsoffa. Det är ju inte jätteglammigt. Skillnaden där är ju att det finns en plan/tanke bakom – jag har fortfarande inte gjort någonting för att göra tv utbudet mera veganskt, Jag låter mina licenspengar betala kött tv. (vi får nog anleding att återkomma till det men jag anser alltså att hela världen borde bli veganer – jag har inte kommit på hur vi ska göra det än bara).

Sånt sitter jag alltså och funderar på.

Vill ni se hur det blev med den överblivna peston från igår på macka? Jag hade finskt rågbröd som jag bredde peston på, en tunn skiva tomat, en klick äggfri majonäs och lite hackade svarta oliver med smörgåskrasse på toppen.

pestomacka8_scaled

Pesto Rosso

Citat

Stressigt idag, behövde något att äta och hade ju de där torkade tomaterna (köpte 1.5 kg plommontomater på rea, torkade dem och då blev de 100 gram kvar – funderade på att göra pulver av dem) och fick idén att jag skulle kunna göra röd pesto så det gjorde jag. I vanliga fall när jag lagar mat gör jag en mise en place och förbereder de olika råvarorna så att det är klara att användas och sen sätter jag igång och lagar mat av dem. Det fina med den här peston är att man bara lägger ner det man vill ha i mixern och sen kör man ihop det medan pastan kokar, easy-peasy!

Jag har inte tidigare brytt mig så mycket om mängden av ingredienser utan hävdat att jag gillar recept utan mängdangivelse. Jag har pratat mig varm för mått som ”En näve”, ”lagom”, ”några” mm och sagt att man får smaka av efterhand för att kolla så det stämmer. Fast nu hade jag ju redan vägt de torkade tomaterna så det känndes helt normalt att notera hur mycket jag tog av de andra sakerna för att kunna tala om det för er, så bara för er: här är mitt första måttbestämda recept, Pesto Rosso

pesto3_scaled

40 gr pinjenötter,

100 gr paranötter,

100 gr torkade tomater,

1 liten buske rosmarin (som den ser ut färsk i januari),

2.5 dl olivolja,

20 svarta urkärnade kalamataoliver,

0.5 dl bjäst,

5 stora klyftor vitlök,

4-5 små hemrökta chipotle,

0.5 dl av pastavattnet.

Man kan säkert byta ut pinjenötter/paranötter mot andra nötter eller något som man tål, men jag gillar pinje- och paranötter så jag valde dem. Pinjenötterna började jag faktiskt med att rosta i en het panna – de tar bort lite av tvålsmaken. Rosmarinen är verkligen varken rolig eller billig så här års och den kan man byta mot något annat (tex basilika) om man har lust/inte gillar smaken/tycker bättre om något annat. Oliver tycker jag man ska välja kalamata om man kan, de smakar så mycket bättre än de billiga färgade. Bjästen är nog lite speciell om man inte är van vegan men man vänjer sig vid smaken och har man inte i mer än så här märks inte smaken och det ger bra struktur och man får i sig av b-vitamin som kan vara svårt att få tillräckligt av annars. 5 klyftor vitlök kan ha varit i mesta laget – ta mindre om du inte är vitlöksfantast. Min hemrökta chipotle är förvånansvärt mild och har ingenting av smaken från lägenhetsbrand/liquid smoke och kan nog ersättas med något som tex lättrökt tofu. Pastavattnet har bra med stärkelse och kan varieras så att man får den konsisten man vill ha på peston – min är hyfsat torr, jag täkte nämligen ha lite av den att bre på smörgås i framtiden – den påminner en hel del om tapenade.

Så: sätt på pastavatten, rosta pinjeötterna, blanda allt de andra i mixern, lägg i pinjenötterna också. Mixa. Slå vattnet av pastan när den är klar, slå tillbaks pastan i grytan, klicka ner ”lagom” mycket pesto, rör om ordentligt så att det fäster på all pasta. Jag åt min med tuppketchup (sriracha) och lite nymald svart peppar. Min pasta hade koktid på 15 minuter och det var lagom för att hinna göra pesto under tiden. Det blev en liten plastburk pesto kvar till mackorna. Och det blir inte mycket disk när all maten görs i mixern.

Ps. Jag kokte min pasta med en buljongtärning, det gör den lite roligare och ersätter salt i min värld.

Falafel

När alla andra väljer snabbmat, då äter jag falafel. Det finns massor att säga om falafel och lita på att jag kommer försöka säga en massa om det, Men inte idag, idag har jag spelat tv-spel och det har tagit lite mer tid än jag räknade med så tid för att pyssla med bloggen blev det inte så mycket över.

Bloggen låter mig göra Kategorier och Etiketter, jag är inte helt klar över skillnaden än, men tror att Falafel är en etikett jag ska skapa och sätta på det här inlägget. Sen (om jag kommer ihåg det) kan jag sätta det på framtida inlägg och då kan du se alla inlägg om falafel genom att klicka på etiketten. Hur det skiljer sig från att jag stoppar in alla de inläggen i en katergori som heter mat (som förutom att den då rymmer mer) kan jag alltså inte avgöra men det kommer vi kanske på.

Falafel, som sagt, jag åt en igår från Lundafalafel med Mangosås och babaganoush. De friterar falafelbollarna medan man väntar – det är rätt. Att plocka fram halvfabrikat ur frysen och fritera är fel.

Tillverkning, tillbehör, rulle eller tallrik, pommes eller bulgur, de olika såserna och skillnader mot kebab är sånt jag har funderat på sen jag träffade bloggen och som väl kommer att hamna under etiketten i framtiden.

Men nu tillbaks till tv-spelet, jag hoppas på att hinna med ungefär en timme till innan det är dags att borsta tänderna och gå och lägga sig.

Gårdagens falafel, var i rulle:

Falafel_scaled

Frulle

Det är 2 år sedan jag blev vegan, jag hade bestämt mig ca 14 dagar tidigare och kommit fram till att nyårsafton och nyårslöftet kunde vara ett bra tillfälle. Tanken var att om man ”blev” vegeterian utan att fuska skulle man kunna bjuda på bättre vegetarisk mat om man hade folk på besök i framtiden som inte åt kött och nyårslöften är till för att brytas. Här är vi nu.

Men alltså, trots 14 dagar med förberedelser och nedtrappning var det nu nyårsdag och lite lätt panik inför frukosten – vad i hela världen äter en vegan på morgonen? Bröd går nog bra men vad har man på det? Alla pålägg jag kunde komma på innehöll djur, på ren chans öppnade jag kylskåpet och råkade hitta lite gammal marmelad, räddad! Skrämd av denna nära döden upplevelse tvingades jag fundera ut något bättre och jag vet inte hur men då och där fick jag en uppenbarelse, jordnötssmör! Jordnötssmör och sylt, inte så dumt att vara vegan trots allt.

Men det var då, på vägen har det hänt saker. Jag hittade Oatleys Havregurt mest av en slump (och det finns en del andra trevliga alternativ på soja från andra tillverkare) och det äter jag för tillfället med syltklick, startflingor och skalade hampafrön. Både sylten och startflingorna innehåller massor med socker och det kan man vilja undvika av olika anledningar – jag äter det utan att skämmas för om man känner mig vet man att jag inte är någon morgonmänniska och sockershocken hjälper mig igång på morgonen.

Frulle1_scaled

(Sten Sture Skaldeman – ni vet LCHF gurun – säger om frukost, dagens viktigaste mål att det finns ingen anledning att äta på morgonen om man inte är hungrig och man går inte ner i vikt av att äta när man inte är hungrig. Jag håller med honom. Kruxet är ju att vara i närheten av bra mat när man blir hungrig, det är ju uselt om man blir klar för frulle och sitter på jobbet och bara har kanelbullar att välja på).

Är du vegan? hur får du i dig protein? – Jo, skit du i det brukar jag tänka men vi kan ju kolla upp det nu eftersom vi är här och någoting kunde vi kanske lära oss idag. Vi tittar på min (nuvarande) frukost och gör det enkelt för oss genom att bara titta på näringvärde per 100 gr. (eller så höftar vi, det kommer längre ner i så fall – inte bestämt än):

Oatley Gurt: Protein 1.1 g, Kolydrater 13.5 g (varav socker 8.5 g)

Start: Protein 9 g, Kolhydrater 60 g (varav socker 21g)

Hampa: Protein 34.6 g, Kolhyrater 11.6 g

Sylt: Protein 0.6 g, Kolhydrater 47 g (varav socker 39 g)

Jag brukar blanda havredryck och sojadryck i kaffet, nu var havren slut på konsum så jag blandar soja och mandelmjölk de här veckan:

Sojadryck: Protein 3.2 g, Kolhydrater 4 g (varav socker 3.7 g)

Mandelmjölk: (osötad): Protein 0.4 g, Kolhydrater 0.1 g (varav socker 0.1g)

En överslagssummering: 100 g Protein och 250 g Kolhdrater (varav 125 g socker) i en portion. (Jag har höftat utan att väga – det kan ha blivit helt fel). Men till frukost äter jag tydligen dubbelt så mycket kolhydrater som protein. Se där, det visste jag inte igår.

Jag skulle tro att vi får anledningen att komma tillbaks till frukosten innan den här bloggen är över.

Nu kör vi!

Kort: Nytt år, Ny blogg.

Långt: Jag var och fick en ny tatuering i mellandagarna, 2:a sittningen på en lite större sak hos samma kille som har gjort de flesta av mina andra tatueringar när han i förbigående frågade om jag inte skulle blogga mer? Jag gjorde ju det, förr, när jag åt kött men någonstans på vägen mitt i allting rann det ut i sanden och några planer på att ta upp det igen hade jag inte – det var jag rätt säker på. Här är vi nu.

Jullovet har varit bra och inte så lite slappt, precis den drivkraft som behövs för att få fart på ett sånt här projekt. Men någon måtta får det vara, jag tänker försöka smyga igång det lite pö-om-pö och låta det hitta formen så att vi inte tröttnar direkt. Jag har några lösa idéer om hur och vad jag vill att den här bloggen ska bli. Att köpa en ny domän och faktiskt koppla ihop den med mitt befintliga webbhotell (där jag har lite annat krafs) och installera WordPress (ja, det visste jag inte då, någonsorts cms var tanken) har varit en sådan idé som har fått ligga och mogna (ganska länge) tills det kom incitament. Här är vi nu.

Sånt som man kan hoppas på att det blir här: Det borde bli bilder på mat eller ja, de kan man se på min facebook och instagram eftersom jag de senaste åren har fotograferat allt jag äter (inte helt sant – men ni fattar) som någon sorts seriemördare som samlar trofeer och återupplever sina kickar. Tanken nu då, var att komplettera bilderna med antingen recept och tillverkning om det är något jag gör själv eller ett utlåtande/rekommendation om det är något jag beställer in.

Sen har jag någon vag idé om att jag borde stuva in information (eller kanske snarare länkar till information) som jag letar efter så att jag vet var jag har den när jag behöver den. Men nätet är som det är, den informationen lär ruttna bort tills nästa gång jag har nytta av den men som långtidsminne kan den ju få fungera. Det får tänkas lite mer på hur det ska gå till.

Och så hade jag nog tänkt försöka använda lite utrymme till det här om att vara vegan, det finns nog lite att säga om det känns det som. Men det måste mogna mer och med lite tur är det här den spark i röven jag behöver för att formulera mig om att vara vegan (varför det nu skulle behövas).

Kanske också att det blir något litet då och då om mat generellt, även om jag är vegan nu så tog det mig 40 år att hitta dit ,ett och annat på vägen har ju format en.

och så hoppas jag att vi har kul på vägen. Här är vi nu.