Ostbullar

Jag var på någonting i helgen och när det var klart skulle det fikas, det sattes fram en stor korg med bullar och jag kunde välja en med pumpafrön och solroskärnor. Jag behövde inte ta bregott och ingen ost och ingen salami för mig. Jag åt mina bullhalvor med skivad gurka och lite paprika – riktigt gott, inte ett dugg torrt eftersom gurkan är gjord av vatten.

Men i korgen låg det ostbullar och det såg gott ut, lite konstigt eftersom jag inte alls saknar ost (och det är otippat eftersom jag trodde det skulle bli svårt att sluta med och jag åt massor av ost förr i tiden). Osten hade liksom rynkat till sig, och blivit så där knaprig som ost blir på t ex makaronipudding. Jag valde alltid ostbulle när det gick att välja förr i tiden.

Dom enda saker jag har fått syn på sen jag slutade äta animalier som jag liksom har känt ett sting av att få se och välja bort är: Gravad lax, Stekt strömming och nu då ostbullar (vem hade gissat på att det länge bara skulle vara fisk på listan över saker man saknade).

Och detta berättar jag för er för jag vill också tala om att på 10-20 sekunder  är lusten att vilja äta någon av de här sakerna helt försvunnen. Till saken hör också att min personlighet eftersträvar direkt tillfredställelse, saknar impulskontroll och belönar sig själv genom att genast ge efter för första nyck och minsta infall.

Men hur man hanterar kossorna och kalvarna känns viktigare än att jag får äta något som jag tycker smakar gott, Det är ju ett val man gör – smakar det här så gott att det är värt att hålla andra levande varelser inspärrade, fråntagna sin frihet, tvångsinseminerade för att sen få sina kalvar bortförda i förtid och ihjälslagna. Det fick vara bra mycket godare än jag minns det för att det ska vara värt att äta ost igen, inte ens på ostbulle är det så gott.

Sen får man kalla djurhållningen hur human man vill, det är fortfarande fel.


Ska vi bara låtsas som ingenting med att jag inte alls har bloggat något på senare tid? Okej, med mig. Kanske blir kortare tills nästa inlägg nu.