Ärtan

Det är lata och snåla människor som driver utveckligen framåt, det finns alltid något lättare och billigare sätt att få saker gjort. Jag skulle ha berättat det för er redan igår men mitt webbhotell hade problem med ett diskskåp så det fick vackert vänta. Om 100 år spelar det ingen roll, inte nu heller förresten.

pea1_scaledJag har ätit ganska slappt på sistone, jag lagar mat ibland men väldigt ofta blir det bara mackor till kvällsmat, jag tycker i och för sig inte att det är så hemskt som man får för sig att folk kan tycka ibland. Mitt största problem är att om jag inte äter varm lunch heller så kan jag tycka att det känns lite fattigt efter ett par dagar men det är inte värre än att man kan lösa det med en falafel på vägen hem. Jag tänkte att ni skulle få ett bra tips. Jag pratar om det gröna gojset på bilden, det är mixade ärtor och det är larvigt enkelt att göra och precis lika lätt som gott. Det går också att variera nästan hur mycket som helst. Det är gott och enkelt på mackor, det funkar som dippa och man kan ha det som tillbehör om man äter något annat. Mångsidigt helt enkelt.

Grundreceptet jag använder är ärtor, man kan ta frysta ur en påse och då får man en kall röra (väldigt kall alltså, gott till het mat). Igår gjorde jag det på en vanlig burk ärtor från konsum (ni vet de där som luktar vagt engelskt när man öppnar burken), en kruka färsk koriander (och den vinner helt klart på att vara färsk, den smakar så mycket bättre – gillar man inte smaken kan man nog ta basilika eller något liknande) och saften från en citron. Lite flingsalt (även om jag sett på nätet att det finns det som tycker att flingsalt är för krasigt) och så har man grundsatsen där. Mixa och så är det klart. Det blir makalöst gott, om man gillar ärtor, koriander och citron. Igår kastade jag i en plommontomat för att jag hade en extra, och hade på lite svart peppar. Lite olivolja för smaken. Lägg till eller ta bort hur ni vill.

Nyttigt är det säkert också.

tryffel

Jag lovade att tala om hur det blev med tryffeln jag beställde när jag var förkyld. Det blev bra. Från början: Jag fick syn på i en matgrupp jag hänger i på facebook att en av de andra deltagarna hade plockat tryffel på sina ägor i Gotland (i Island för säger du på Island, så frågar islänningen om du bor på Sverige) som de sålde av och jag som inte hade ätit äkta tryffel tidigare tyckte det kunde vara roligt att försöka, så jag beställde ett par hundrabitar.

tryffel_scaledEftersom det var tryffeln som var stjärnan tänkte jag försöka hålla de andra smakerna ganska milda och fastnade för pasta med spenat i vitvinsås. Såsen finns det inget egentligt recept på för den kastade jag ihop efter vad jag trodde skulle bli bra och den skulle man kunna använda till bas för annat som man vill äta till pasta, jag kan tänka mig att den fungerar med färsk grön sparris eller i princip vilken annan primör som helst som man vill göra lite festligare.

Mycket enkelt, nämligen några stycken scharlottenlökar tunnt skivade (man skulle kunna finhacka dem men det blir så pilligt med scharlotten att jag ofta väljer den enklare utvägen att skiva tunnt) som får puttra på i ordentligt med olja sen stjälpte jag i en liten flaska vitt vin (- jag ska nog skriva något om det i framtiden för sen 2014 är det regel att det ska vara tydligt märkt på flaskan om den innehåller någonting man kan vara allergisk mot, det får som sideffekt att det är väldigt enkelt att kolla om vinet är vegan, tyvärr är vinerna från 2014 fortfarande ganska unga och utbudet väl tunnt men det blir ju bättre för var dag som går). När alkoholen ångat bort stjälpte jag i en paket iMat från Oatley och sedan en liten kopp med redning av maizena och när det puttrat ihop och blivit lite tjockare så vände jag i en låda med färsk spenat och drog den av värmen. Då får man en lite klibbig sås som fäster fint på pasta.

Har jag ungefär lika mycket sås som pasta så brukar jag röra ner pastan i såsen innan jag serverar men har jag mer av endera så portionerar jag upp det vid upplägget (för att det ska gå att spara vettiga rester). Såsen får en tydlig vinsmak man kan spä den ganska ordentligt om man vill tona ner det lite och man kan säkert ha i mer än bara lök om man vill ha den mer neutral (morot, celleri, persilja mm). Jag serverade som sagt med tunnt skivad tryffel och det var gott – men det var nog sista gången jag köpte tryffel det kostar lite mer än vad jag tycker det är värt, många andra tillfällen skulle jag nog säga kostar mer än det smakar men med just tryffel är det mer än det är värt för det smakade väldigt mycket och väldigt gott.

Det hade varit praktiskt om man kunde göra enkel radbrytning men mitt WP tema kastar in en extra blankrad och ger mig nytt stycke när jag bara vill byta rad – vore man riktigt på hugget kunde man nog rätta till det i HTML-koden men så viktigt är det inte för mig riktigt ännu.

Pesto Rosso

Citat

Stressigt idag, behövde något att äta och hade ju de där torkade tomaterna (köpte 1.5 kg plommontomater på rea, torkade dem och då blev de 100 gram kvar – funderade på att göra pulver av dem) och fick idén att jag skulle kunna göra röd pesto så det gjorde jag. I vanliga fall när jag lagar mat gör jag en mise en place och förbereder de olika råvarorna så att det är klara att användas och sen sätter jag igång och lagar mat av dem. Det fina med den här peston är att man bara lägger ner det man vill ha i mixern och sen kör man ihop det medan pastan kokar, easy-peasy!

Jag har inte tidigare brytt mig så mycket om mängden av ingredienser utan hävdat att jag gillar recept utan mängdangivelse. Jag har pratat mig varm för mått som ”En näve”, ”lagom”, ”några” mm och sagt att man får smaka av efterhand för att kolla så det stämmer. Fast nu hade jag ju redan vägt de torkade tomaterna så det känndes helt normalt att notera hur mycket jag tog av de andra sakerna för att kunna tala om det för er, så bara för er: här är mitt första måttbestämda recept, Pesto Rosso

pesto3_scaled

40 gr pinjenötter,

100 gr paranötter,

100 gr torkade tomater,

1 liten buske rosmarin (som den ser ut färsk i januari),

2.5 dl olivolja,

20 svarta urkärnade kalamataoliver,

0.5 dl bjäst,

5 stora klyftor vitlök,

4-5 små hemrökta chipotle,

0.5 dl av pastavattnet.

Man kan säkert byta ut pinjenötter/paranötter mot andra nötter eller något som man tål, men jag gillar pinje- och paranötter så jag valde dem. Pinjenötterna började jag faktiskt med att rosta i en het panna – de tar bort lite av tvålsmaken. Rosmarinen är verkligen varken rolig eller billig så här års och den kan man byta mot något annat (tex basilika) om man har lust/inte gillar smaken/tycker bättre om något annat. Oliver tycker jag man ska välja kalamata om man kan, de smakar så mycket bättre än de billiga färgade. Bjästen är nog lite speciell om man inte är van vegan men man vänjer sig vid smaken och har man inte i mer än så här märks inte smaken och det ger bra struktur och man får i sig av b-vitamin som kan vara svårt att få tillräckligt av annars. 5 klyftor vitlök kan ha varit i mesta laget – ta mindre om du inte är vitlöksfantast. Min hemrökta chipotle är förvånansvärt mild och har ingenting av smaken från lägenhetsbrand/liquid smoke och kan nog ersättas med något som tex lättrökt tofu. Pastavattnet har bra med stärkelse och kan varieras så att man får den konsisten man vill ha på peston – min är hyfsat torr, jag täkte nämligen ha lite av den att bre på smörgås i framtiden – den påminner en hel del om tapenade.

Så: sätt på pastavatten, rosta pinjeötterna, blanda allt de andra i mixern, lägg i pinjenötterna också. Mixa. Slå vattnet av pastan när den är klar, slå tillbaks pastan i grytan, klicka ner ”lagom” mycket pesto, rör om ordentligt så att det fäster på all pasta. Jag åt min med tuppketchup (sriracha) och lite nymald svart peppar. Min pasta hade koktid på 15 minuter och det var lagom för att hinna göra pesto under tiden. Det blev en liten plastburk pesto kvar till mackorna. Och det blir inte mycket disk när all maten görs i mixern.

Ps. Jag kokte min pasta med en buljongtärning, det gör den lite roligare och ersätter salt i min värld.