Peace, Love & Bullshit

Ni vet hur roligt det är med gamla skämt, och tack vare internet och sociala medier kan du ha hör ett skämt för första gången och tycka det är jätteroligt men handlar det om veganer, vegeterianer eller folk som inte äter kött är det troligt att jag redan har hört det ett par gånger – jag kanske rent av skrattade åt det första gången jag hörde det (jag kan till och med ha det på en fånig t-shirt från tiden när jag själv åt kött: Meat is murder, tasty tasty murder).

Vegetrian är ett gamalt indianskt ord för dålig jägare.

Postar du det på nätet i en grupp där jag är med brukar jag bara ignorera dig, har jag en dålig dag säger jag ifrån att det där är inte roligt längre (har jag en halvdålig dag håller jag med någon annan som säger att det där är inte roligt längre). Med det brukar saken vara ur världen (och du får ett par likes från andra människor som har bott under en sten och inte heller har hört ditt roliga veganskämt tidigare). Lämna det vid det, gå inte full retard när jag inte jublar. Kom inte och säg att smaken är som baken eller att veganer inte har någon humor, bli inte en dryg idiot över en sån skitsak som ett dålig skämt som du var bland de sista att höra.

Din mat bajsar på min mat – hysteriskt roligt.

Snille och smak

Hur gott är det med jordgubbar? De flesta man träffar äter jordgubbar och tycker det är gott. Till midsommar är det extra gott, för då går det att sälja dem mycket dyrare än annars. (Inte så illa som med nypotatis där årets första kilo kostar massor och veckan efter midsommar kostar den 30 öre kilot – känns väldigt framfab liksom). Om det var den sista jordgubben som fanns, skulle man då betala massor för att äta den? Som Fry i Futurama som använde alla sina ränta-på-ränta pengar för att köpa den sista anjovisen i framtiden eller skulle man bara var nöjd med att de försvann som när de förbjöd mellanöl på ica och man kanske hamstrade eller bara köpte sig en sista back och när den sen var tom skålade i de 2 sista mellanölen på balkongen med en kompis en varm sommarkväll. Vad är det värt att få äta en jordgubbe? Gör man sig besväret att odla den själv? Gör man sig besväret att odla ett helt land med jordgubbar för att kunna göra marmelad och ha till frukost hela året? Någonstans väljer man ju att jag vill äta jordgubbar men jag vill inte ha omaket att odla dem eller jag kanske inte har tid att odla dem.

Hur gott är det med kycklingfilé (kycklingbröst hette det väl förr, det är bara marketing speak att kalla den filé och filé är trots allt bara muskeln som man använder för att krysta fram bajset med – det säger de inte mycket om i reklamen). Om det var den sista kycklingen på jorden, skulle det vara värt mer då – om det aldrig mer skulle finnas kycklingfilé skulle du vara med och hamstra de sista, är det så gott? Om EU förbjuder kyckling skulle du köpa extra kycklingar för att ha och göra din kycklingparadrätt en sista gång? Är det så gott att du skulle kunna tänka dig att köpa smuggelkyckling om regeringen inför extra kycklingskatt för att höja maxtaxan på dagis?

Hur gott är oxfilé? (med pommes och bea) Om det är 50 års kalas och bara dina bästa vänner är bjudna, folk du har känt sen de var små (och som kommer att bli tvugna att bjuda tillbaks inom de närmaste åren när de också fyller 50). Smuggel/EU-sprit från tyskland, rött vin och fulöl men oxfilén den ska vara svensk, eller? Bra pris på belgisk blå den här veckan?

Hur gott är det att äta något som för inte så länge sedan var ett levande, tänkande djur med ett rikt inre liv? Är det så gott så att det är värt det? Det är det inte för mig.

Normen

”What you are now, we once were; what we are now, you shall be.”

Cappuccinimunkarna i Italien som tydligen har kaffefärgade kåpor, begraver sina döda och när de har legat länge nog gräver de upp dem igen och tillverkar utsmyckningar av deras ben. När man besöker deras kapell går man genom dunkla rum som är klädda med skelettdelar, knotor och skallar. Det är ganska dämpad stämning på ett sånt ställe, när man kommer längst in sitter det en plakett på väggen med inskriptionen: ”Vad du är, har vi varit, vad vi är nu ska du bli.” Sen vänder man och går ut mot ljuset igen.

När jag blev vegan var jag så helt inställd på att det var en fas och något som kunde vara roligt att prova på för att kunna bjuda andra på bättre mat i framtiden. Det är så väsensskillt (häpp!) att inte äta kött att jag inte ens kunde tänka mig att det var något jag skulle fortsätta med och jag märker det på folk jag diskuterar veganism med på internet (när jag matar troll). När jag sedan pratar med (övertygade) veganer har de på något sätt lämnat den tankelådan bakom sig och ser det istället som helt självklart att inte äta djur.

Det är förbaskat otäckt och frustrerande, för jag har tydliga minnen av hur mitt liv var innan jag blev vegan, jag har tydliga minnen av mitt nuvarande liv som vegan. Men jag kan inte för mitt liv komma på/ihåg vad det var som klickade i huvudet och fick mig att bli vegan, Jag tror hemligheten med att göra fler människor till veganer ligger i att hitta det ”klicket” och formulera det så att folk kan ta det till sig.

matlagningstv

Jag har använt kvällen till att sitta i sängen och titta på de 3 första avsnitten av Sveriges Mästerkock på tv4 play. Det följer ganska mycket samma mall som det har gjort de 4:a tidigare åren. Jag sökte som deltagare på tiden när jag var köttis, jag åkte till sundspärlan i Helsingborg och presenterade en kall rätt (gubbröra) för produktionsteamet. Jag tror min samlade tv-tid kom upp i si så där 4:a sekunder och jag kom inte ens i närheten av att träffa tv-juryn, jag, min mat och persolighet var utdömd på 20 sekunder – jag är inte bra tv, helt enkelt – eller jag var inte bra tv då och jag tror inte jag har blivit bättre tv på sistone. Nu lockar det inte längre, hur skulle det se ut, en motsträvig vegan som inte vill hantera deras kött. Jag kunde ju servera en soja-hjort ytterfile till Mannerström – det kanske hade varit bra tv?

Efter det slog jag över till svt flow och såg Niklas mat, det är tydligen skillnad för det tycker jag är bra tv. Kanske att man rent av kan härleda skillnaderna till public service? Niklas är insprierande, motiverande och förbaskat småputtrigt bra tv, man känner att man gärna hade hängt med honom och snackat om mat, kanske lagat något ihop och gett honom olika heta saker och frågat ”Tycker du att det här är starkt?”.

Får man titta på och ha nöje av kött tv som vegan? är det okej om jag får idéer och hänförs av råvaruutbudet av grönsaker i Paris men måste jag bli lite miltant när de köper in hela duvor med alla inälvorna kvar? Flådda men med sina duninga små huvuden kvar.

Jag tror det hade varit hyckleri om jag bara förfasades, jag åt kött i 40 år och det finns inga bra (än så länge) veganska tv-program. Frågan är väl snarare, vad kan jag göra för att hjälpa till så att vi får mer vego-tv. Jag kan tycka att det är lite som i övergångstiden när man är helt ny vegan och man har kvar sin gamla skinnskor – ingen blir gladare av att jag kastar dem. Köper jag nya skor så blir de ju så klart djurfria veganskor (från t ex Green Laces – som hjälpt mig hitta fina skor till mina monsterfötter). Jag fick en skinnsoffa för väldigt många år sedan när jag flyttade in, en kompis hade den över efter sin far som precis hade gått bort och ville inte kasta den (och jag var inte vegan på den tiden) och behövde en soffa. Jag har inga planer på att byta den, jag behöver ingen ny soffa men jag tror att om jag skulle flytta så tar jag nog inte med den. Fram tills dess får den stå kvar, så jag är vegan med skinnsoffa. Det är ju inte jätteglammigt. Skillnaden där är ju att det finns en plan/tanke bakom – jag har fortfarande inte gjort någonting för att göra tv utbudet mera veganskt, Jag låter mina licenspengar betala kött tv. (vi får nog anleding att återkomma till det men jag anser alltså att hela världen borde bli veganer – jag har inte kommit på hur vi ska göra det än bara).

Sånt sitter jag alltså och funderar på.

Vill ni se hur det blev med den överblivna peston från igår på macka? Jag hade finskt rågbröd som jag bredde peston på, en tunn skiva tomat, en klick äggfri majonäs och lite hackade svarta oliver med smörgåskrasse på toppen.

pestomacka8_scaled