Tusentals deltar i evenemang på Kuba till stöd för landets nationella suveränitet
HAVANNA — Tusentals människor över hela Kuba hyllade revolutionens centrale ledare Fidel Castro den 13 augusti, på 100-årsdagen av hans födelse. Här i huvudstaden uppmärksammades hundraårsdagen i stadsdelar över hela staden.
Huvudevenemanget hölls på Karl Marx-teatern och var avslutningssessionen för det internationella symposiet ”Fidel: arv och framtid”. Bland deltagarna fanns den historiske ledaren Raúl Castro, president Miguel Díaz-Canel, regeringsministrar, arméns generaler och ledare för kommunistpartiet. Bland symposiets 1 500 deltagare fanns 1 000 internationella deltagare från 63 länder. Vid avslutningssessionen anslöt sig delegationer från kubanska arbetsplatser och massorganisationer.
Talare under konferensen bemötte den förtalskampanj som kapitalistiska politiker och medier driver i USA och internationellt. Ett exempel var Wall Street Journals artikel ”Cuba throws a birthday bash for Fidel as his legacy lies in ruins” (Kuba håller födelsedagskalas för Fidel medan hans arv ligger i ruiner). Vid evenemangets öppningssession berättade Díaz-Canel för konferensen hur den ”ekonomiska kollaps” som Journal hänvisar till är resultatet av Washingtons över sex årtionden långa försök att störta revolutionen genom ett oavbrutet politiskt och ekonomiskt krig.
Det kriget har trappats upp kraftigt de senaste månaderna, med en total oljeblockad och andra sanktioner, åtföljda av en skränande propagandakampanj som påstår att Kuba är ett hot mot USA:s nationella säkerhet. USA:s utrikesdepartement gav förra månaden ut en 100-sidig rapport, ”Cuba: The Capital of 21st Century Communism” (Kuba – huvudstad för 2000-talets kommunism), som hävdar att Kuba, under Fidel Castros kvardröjande inflytande, är fast beslutet att ”erövra grannlandet USA”. Den pekar också ut dussintals amerikanska organisationer som farliga kubanska agenter.
Den kampanj för att kväva Kuba som USA går i spetsen för har lett till extrem brist på rinnande vatten, elektricitet och transportmöjligheter, vilket har eldat på en skenande inflation. Bland följderna finns en fördubbling av spädbarnsdödligheten.
Många talare pekade på att den kubanska revolutionen är ett hot mot USA – inte militärt, utan genom det exempel den utgör.
President Díaz-Canel påminde konferensen om att mer än hälften av Kubas befolkning före revolutionen ”levde i kåkar, baracker och slumkvarter utan ens de mest grundläggande livsvillkoren, och helt utan tillgång till elektricitet”. Nästan 40 procent av befolkningen var analfabeter. I dag hör Kuba till de länder i världen som har högst läskunnighet.
Programmet ”växte fram ur verkliga behov”
Det program som Fidel Castro ledde genom den revolutionära kampen – jordreform, arbetares rättigheter, ett slut på diskrimineringen av svarta, kvinnors jämlikhet och andra åtgärder för att främja arbetarnas och böndernas intressen – var inte ”en doktrin importerad ur någon handbok”, sa Díaz-Canel. Det växte fram ur verkliga behov och strävanden hos arbetande människor, som mobiliserades och leddes för att genomföra det.
Fidel Castro tillhör inte bara Kuba utan ”alla dem som kämpar för en bättre värld”, sa han. Den uppfattningen återkom hos många av talarna.
Tjitunga Elijah Ngurare, Namibias premiärminister, och Nkosazana Dlamini Zuma, Sydafrikas tidigare utrikesminister, talade om Kubas enorma bidrag till befrielsekamperna i Afrika. ”Jag skulle inte stå här om det inte vore för Fidel, för Kuba”, sa Dlamini Zuma. Hundratusentals kubanska frivilliga stred i Angola under 16 år för att slå tillbaka upprepade invasioner från apartheidregimen i Sydafrika, vilket kulminerade i regimens nederlag 1988.
”Kuba försvann inte”, tillade hon. När en av de dittills största ebolaepidemierna spred sig i Västafrika 2014 skickade Kuba läkare som vände utvecklingen i kampen mot smittspridningen. ”Vi står i stor skuld till kubanerna. Vi måste agera mot blockaden.”
Bland de internationella deltagarna fanns många som i sina egna länder hade organiserat såväl protester mot angreppen på Kubas suveränitet som andra arbetarklasstrider. Joel Cruz, lärare från Monterrey i Mexiko, berättade att han hade samlat in pengar för att föra läkemedel, solpaneler och annat bistånd till Kuba. Ignacio Bardesio, snickare och fackföreningsmedlem från Uruguay, berättade för Militant att byggnadsarbetarna där just hade vunnit en förkortning av arbetsveckan från 44 till 40 timmar.
Bland talarna vid ett 300-tal paneldiskussioner fanns Osnay Miguel Colina, generalsekreterare för den kubanska fackföreningsfederationen CTC, Félix Duarte Ortega, ordförande för Nationella småbrukarföreningen, och Teresa Amarelle, ordförande för Kubanska kvinnoförbundet. Duarte beskrev hur USA:s blockad av bränsle, konstgödsel, bekämpningsmedel och andra insatsvaror har ödelagt produktionen och distributionen av livsmedel.
Fackföreningsledaren Colina lyfte fram hur hårt industri- och jordbruksproduktionen har drabbats och arbetarnas ansträngningar för att hålla fabrikerna igång. Det arbetet är centralt för att ta sig ur krisen och försvara arbetarnas intressen.
Andra paneler hölls om utbildning och hälsa, om ”Fidel och religion”, om kampen för kvinnors frigörelse, om det ”hela folkets krig” som Castro utvecklade och som står i centrum för landets militära försvar, om konst, idrott och mycket mer. Kubanska institutet för vänskap mellan folken (ICAP) höll dagliga seminarier för att främja försvaret av revolutionen.
”Våra principer är inte förhandlingsbara”
Kuba är för samtal med Washington, men ”förhandlar inte om våra principer”, sa Elier Ramírez, biträdande chef för kommunistpartiets ideologiska avdelning. Inför hot och påtryckningar från Washington ”gav vi inte upp vårt stöd till försvaret av Angola”, sa han, ”och inte heller vårt stöd för Puerto Ricos självständighet”.
Kubas regering spelade en avgörande roll för att de fem puertoricanska nationalister som hade tillbringat ett kvarts sekel i fängelser i USA frigavs 1978–79, noterade Juan Camacho. Han var en av 30 delegater från Puerto Rico som är aktiva i Kubasolidaritetskommittén där.
Vid en särskild session presenterades de nyutgivna Fidel Castros valda verk i 23 band av René González Barrios, chef för Fidel Castro-centret, som organiserade symposiet. González Barrios flankerades av Ramírez och Vu Trong Lam, chef för Vietnams nationella politiska förlag, som finansierade utgivningen av 3 000 exemplar. En digital version delades ut på USB-minne till alla symposiedeltagare.
I sitt öppningstal sa Díaz-Canel att Fidel Castro betonade att ”ja, imperialismen är mäktig”, men ”historien står på folkets sida. … Vi är fast beslutna att göra motstånd mot den imperialistiska blockaden hur många år som än behövs. … Kuba kommer inte att sälja ut sig, inte att kapitulera, inte att falla på knä.”
Hälsningar sändes till evenemanget från Rysslands president Vladimir Putin och Kinas president Xi Jinping. Bland talarna på podiet fanns ledare för kommunistpartierna i Spanien, Portugal, Chile, Turkiet, Vietnam och Laos.
Internationella bokmässan
Den 34:e internationella bokmässan i Havanna, som ursprungligen var planerad till februari, hade skjutits upp på grund av verkningarna av Washingtons ekonomiska krig. En nedbantad mässa organiserades så att den sammanföll med symposiet, och de två evenemangen flätades samman i bokpresentationer på platser runt om i staden.
”Att hålla den här mässan, trots de förhållanden som råder på ön, är ett tydligt bevis på landets orubbliga engagemang för kulturen”, sa Juan Rodríguez, ordförande för Kubanska bokinstitutet.
För att göra den mer tillgänglig för människorna i huvudstaden hölls mässan vid den nyligen inrättade ”Kulturstationen” i centrala Havanna och vid Fidel Castro-centret. Bland montrarna fanns kubanska nationella och regionala förlag som svarar för 1 400 nya titlar. På grund av brist på papper och trycksvärta har en stor majoritet av de nya titlarna getts ut som e-böcker.
Bokmässan hyllade författaren Marilyn Bobes och historikern José Bell Lara, redaktör för flerbandsverket Dokument från den kubanska revolutionen, som tilldelades det nationella priset i samhällsvetenskap. Pedro Pablo Rodríguez vid Centret för studier om José Martí fick ett pris för sitt livslånga arbete om Kubas nationalhjälte.
Ryssland, som var hedersland, hade en stor monter som presenterade 1 500 titlar. Den ryska delegationen bestod av författare, översättare och konstnärer.
Efter etappen i Havanna reser bokmässan vidare till varje provinshuvudstad och avslutas i Santiago de Cuba längst österut i landet den 6 september.
Jonathan Silberman och Claudia Kaiser-Lenoir bidrog till denna artikel.